Ansedel Jakob Olofsson - von Hökerstedt

1685-1757

Levnadsbeskrivning

Hökerstedt gjorde sin främsta insats som merkantilisk näringpolitiker och handelsstatistiker. Som drivande kraft i kammarkollegiet under den tidigare frihetstiden bidrog Hökerstedt till att göra ämbetsverket till ett centrum för en merkantilisk näringspolitik. I kollegiet och riksdagen verkade han energiskt för skydd och förmån av den inhemska manufakturen och rederinäringen. Han hade sålunda ett avgörande inflytande på utformningen av förordningen angående främmande skeppsfart på Sverige och Finland, det sk produktplakatet, och i frågan om hel- och halvfrihet för svenska f ingrep han kraftfullt vid 1726-27 års riksdag med ett uppmärksammat uttalande om fraktvinstens betydelse för landets ekonomi.

Han utformade de grundläggande argumenten för att förslag om statslån till manufakturerna, den sk landshjälpsfonden, vars medel kom att förvaltas av en deputation, i vilken han själv ingick som medlem. Det har framhållits att Hökersteds handlande på det näringspolitiska området skulle ha påverkats av hans privatekonomiska intressen som partredare i landets största fartyg och intressent i Allingsås manufakturverk och Barnängens klädesmanufaktur. I huvudsak torde han dock i sin verksamhet ha vägletts av en genom studier förvärvad ekonomisk grundsyn.

I hans agerande, uttalande och promemorier skönjde ett ekonomiskt tänkande som påminner om den engelske ekonomiske författaren Charles Davenants tankegångar. Hans kända yttrande på riddarhuset: "uti handelen kan riket ej profitera en tunna guld om året, men frakterna äro de endaste som riket kan profitera av", liknar Davenants uttalande om fraktvinstens betydelse i det 1699 års utkomna arbetet "An essey upon the proable methods of making a peopel gainers in teh balance of trade." Liksom Davenant, vilket gjort en bestående insatsa vid utformningen av den engelska handelsstatistiken, kom Hökerstedt att bidra till förnyelse och utveckling av den svenska handelsstatistiken.

Till 1723 års riksdag hade Hökerstedt författat en promemoria om hur städerna i riket borde vara inrättade för att en rät handelsbalans skulle erhållas. Davenants promemoria innehöll en uträkning över Sveriges handelsbalans, som visade att underbalansen 1721 uppgått till 2496 560dlr kmt. Det var första gången sedan 1686 som riksdagen erhållit en på tullräkneskaper grundad utredning över handelsbalansen. Hökerstedt's betänkande hade i kammarkolligiet sammankopplats med en promemoria om manufakturernas inrättande och utvidgande av "det nya statsskickets teoretiker", kommersrådet David Silvius. I denna framhölls att handelsstatistiska utredningar fodrades för att man med större säkerhet skulle kunna bedömma handelsbalansens ställning. Detta påpekade av Silvius var jämte Hökerstedt's promemoria sannolikt orsak till att kammarkollegiet fick i uppdrag att i fortsättningen upprätta handelsbalansuträkningar, och Hökerstedt blev den som kom att svara för utarbetandet av dessa under 1720-talet.

I likhet med Hökerstedt's handelsbalans för år 1721, som varit avsedd att ge ledning i en praktisk - politisk fråga, nämligen reglering av städernas privilegier, kom även de följande att bli underlag för argumentering i näringspolitiska frågor. Detta förfarande, att argumentera med utgångspunkt från sifferuträkningar, var karakteristiskt för de sk politiska aritmetikerna, av vilka den tidigare nämnde Davenant är en av de mer kända. Utländka förebilder behöver emmellertid inte nödvändigtsvis ha varit vägledande för kammarkollegiets handelsstatistiska arbete. Handelsstatistik hade nämligen använts som underlag vid regleringen av den svenska utrikeshandeln under 1600-talet och under den görtzaka perioden.

Ett av Hökerstedt's ambitiösa statistiska projekt blev sålunda kallat för "Gärtzens principer" av en arg motståndare i kollegiet, som för detta yttrande fick en förmaning av presidenten. Det nämda projektet var ett förslg till befolkningsstatistik som redovisade människorna efter deras stånd och sysselsättning. Uppslaget till detta förslag hade Hökerstedt med visshet fått från Davenant's ovannämda arbete, där en sådan statistik rekommenderades. Hökerstedt hade illustrerat sitt förslag "med exempel av en stad, uti vilken han ponerade vara ett deteminerat antal av ståndspersoner... samt borgare; ibland vilka han senare ponerade somliga handla, somliga vara hantverkare, somliga bruka åkern... etc till att därmedelst visa Hans Kungliga Majestäts vad nytta detta vore, att hava en noga... underrättelse om rikets invånare samt deras näringsmedel, emedan det vore den endaste utväg att erhålla fundamentet till en riktig handelsbalans".

När Hökerstedt 1733 överlämnade sitt projekt till rådet, kunde man då inte finna vad det skulle tjäna för ändamål "åberopades sig David's exempel som räknade folket". Enligt Andra Samuelsbokens sista kapitel hemsöktes Israels barn av pesten, efter det att Kung David utfört sin syndiga folkräkning. Hökerstedt's förslag till befolkningsstatistik vann ingen framgång. Nya förslagsställare, som understöddes av Hökerstedt, kom emmelertid att framträda 1746, varvid grundläggande beslut om svensk befolkningsstatistik fattades av de styrande, som då tydligen ej längre fruktade Guds ord.

Gifte och barn

Källor

1. Kuddby (E) C:1 1639-1692 p 61
2. Svenska män och kvinnor 3
3. Kuddby (E) C:2 1692-1800 p 404
4. Svenska Släktkalendern
5. Kuddby (E) C:2 1692-1800 p 413
6. Svenska män och kvinnor nr 3

Framställd 2019-05-12 med hjälp av Disgen version 8.2d.