Hökerberg

Bokrecensioner

Solens dotter

Pauline Gedge

Hatshepsut var faraos yngsta barn, en smidig och graciös flicka, djärv och intelligent - och utan ett enda bekymmer. Men när hennes äldre syster dog var det Hatshepsuts plikt att föra det kungliga blodet vidare. Hon måste gifta sig med sin halvbror, Totmes, som var den egentlige arvingen till tronen. Sådan var Egyptens heliga lag. Men farao var bekymrad över sonen, en lat och feg vekling och delgav därför sin dotter ett överraskande beslut. Hon skulle få lära sig att kriga och regera. Han skulle föra henne till Egyptens mest avlägsna hörn och lära henne att älska makten och folket. Han skulle göra Hatshepsut till farao och härskare över världens största rike. Men skulle prästerna acceptera en kvinna på tronen? Skulle Totmes komma att hata henne så starkt att han blev ett hot mot hennes liv?
Solens dotter är den sagolikt sköna och sällsynt levande berättelsen om en av historiens märkligaste kvinnor - Hatshepsut.

För tretusenfemhundra år sedan hade solen en dotter: Hatshepsut. Som Egyptens farao regerade hon framgångsrikt i över tjugo år, men ändå saknas hennes namn i regentlängderna och hon finns inte nämnd på några monument.
Fördomarna mot en kvinna på tronen var så starka att hennes efterträdare svartmålade hennes minne och sökte utplåna alla spår efter hennes välde.
Man förstörde också berättelsen om hennes livsverk så som det odödliggjorts på murarna till det underbara templet Deir el-Bahri, byggt av Senmut, hennes arkitekt och älskade. Hennes ansikte togs bort och namnet ändrades  och ersattes med den nye härskarens namn.
Trots de fragmentariska spåren är det som om hennes ande krävt att få bevaras till eftervärlden.

Egna tankar

Mycket intressant bok. Jag hade dock ingen aning om att den var "sann", dvs att Hatshepsut faktiskt har funnits. Men hittade ju till och med hennes mumie 2007. Hon var nog en mycket stark kvinna som kämpade på bra i en väldigt mansdominerad värld. Boken som sådan var ganska lättläst, kanske lite långa kapitel om man ska vara petig. Det jobbigaste var att alla hade så konstiga namn, många väldigt lika varandra. Är man lite intresserad av historia ska man helt klart läsa denna boken.

Läst mars-april-11

Tillbaka till index